Plötsligt får jag mail från min österrikiska bank. Det finns inte tillräckligt med pengar på mitt konto för att de ska kunna betala min hyra, skulle jag kunna föra över mer?
Första känslan är tacksamhet. För att min ”personliga bankman” här i Wien uppenbarligen tar ett mycket stort ansvar för att saker och ting funkar för hennes kunder. Nästa känsla är trötthet. Det är som småjobbigt mest hela tiden att bo någon annanstans än hemma. Den feststämning som bodde i min kropp de första fyra veckorna här i Wien börjar svalna. Det är vardag nu. Och jag förväntas ha koll på saker och ting.
Det har jag inte.
Jag försöker logga in på den österrikiska bankens hemsida men lyckas inte få fram mitt saldo. Mitt lönekonto är fortfarande i Sverige, jag måste bli bättre på att överföra pengar inför månadsskiftet från Sverige till Österrike. För det är här i Österrike som jag plöstligt får räkningar…
Men vänta lite nu. Jag HAR ju överfört pengar. Bara för några dagar sedan. Jag mailar tillbaka till banken. För tre dagar sedan överförde jag 2000 Euro till kontot i Wien, om inte de pengarna kommit fram vill jag hemskt gärna få besked om det.
Det tar tre minuter och sedan får jag svar. Pengar har kommit fram och hyran är betald. Transaktionerna och mailet måste ha gått omlott. Ha! Jag har ju visst koll på saker och ting. Till och med så mycket koll att jag är värd en after work idag. Mailar en vän och vi bestämmer att ses vid fem. Det är fredag idag och på söndag ska jag åka skidor. Livet är härligt. Och jag har stenkoll.
I lagom utsträckning.
wienerbloggen 